
Vår "ski-in-skiout" väg till hotellet

Premiär för snowboard blev det iår för både Cornelia och Teodor.

Det gick mycket bra att lära sig åka bräda
, så nu kan hela
familjen det.

Ingen semester utan sammanbrott- som tur var är det barnen som står för dem. Cornelia fick t o m en skylt uppsatt "fara".
Teodor fick ett utbrott på lukten i restaurangen - kan ha varit congacdoften - och gick helt sonika ut och satte sig själv på uteserveringen för att slippa doften. En mycket känslig näsa.






omöjliga ställen. Första dagen vi träffade på honom var när han sprang som ett skott genom restaurangen där vi åt. Det syntes på honom att han visste att han inte fick vara där , men vad gör man inte för att kanske hitta en mumsbit bland borden. Lika snabbt som hon kom in var han ute igen. Nästa gång vi stötte på varandra var när han stod och skällde på varenda stittlift som passerade honom. Han gjorde en snygg piruett och försökte på detta lekfulla sätt att försöka säga att han ville med eller bara att liftarna skulle stanna, de var ju sååå busiga o roliga. När vi satt i liften och visslade på honom stack han in under avspärrningen och hoppade upp mot vår lift och bet i sitsen för att få stopp på den. Sista dagen jagade han de stora kabinliftarna. Han sprang som en tok upp i halva backen efter dem och sen tillbaka för att försöka sig på nästa. I mellanåt fick han som en sann vallhund ligga ner o vänta på nästa lift när han blivit för trött. Såå söt och ett mysigt inslag till orten.








































